I minnet

Tidigare bortgågna kamrater.
De har lämnat ett outplånligt minne.
Vi kommer alltid att sakna dem.

Det här var sex av våra bästa kamrater. Alla sex olika personligheter men helt underbara.
Det går inte med ord att beskriva saknaden. Tiden läker alla sår, men minnena består.

Vi glömmer er aldrig, de finns de som säger att man blir starkare efter de här upplevelserna.

Det är rent struntprat, det är lika sorgligt varje gång, det går inte att förbereda sig.

Det känns som en liten bit av mitt hjärta försvinner när de går bort.

Fruktansvärt jobbigt, men jag brukar försöka att tänka på glädjen de skänkt mig och vet att det är ömsesidigt.

Jag vet att de haft ett bra liv och det gör att det känns bättre.

Jag är även medveten om att jag lever längre än dem (om inget olyckligt händer mig).